EU tvekar om frihandeln
Det första tre månaderna av detta år har inte levererat särskilt många goda nyheter för frihandelsvänner i
EU. EU fortsätter att anlägga ett mycket ambivalent perspektiv på ökad frihandel och den ambivalensen leder till att Europa tycks gå i protektionistisk riktning.
I WTO-förhandlingarna fortsätter EU att utgöra en bromskloss i förhandlingarna på grund av dess konsekventa vägran att över huvud taget överväga att liberalisera jordbrukspolitiken utöver de reformer som redan beslutats. Under februari och mars har nya försök gjorts att komma framåt i WTO-förhandlingarna, men framgångarna har inte infunnit sig. Om inget radikalt – och oväntat – händer i EU:s position före utgången av april är det risk för att rundan måste avslutas med ett mycket magert resultat. Det skulle sannolikt innebära en kris för WTO som institution.
EU-parlamentet har också röstat om ett nytt förslag till ett direktiv för en inre marknad för tjänster i EU – och det förslaget är en klar urvattning av det ursprungliga förslaget. Det är till och med så urvattnat att länder nu bör överväga om de ska stödja detta förslag när rådet snart behandlar ärendet. Ursprungslandsprincipen är bortplockad och de extensiva handelsskydd som är inkorporerat i förslaget kommer effektivt att bromsa mycket nödvändig handel i EU.
EU är också på väg att införa nya skyddsåtgärder mot export av skor från Kina. Förra sommaren tvingades Kina att införa frivilliga exportbegränsningar av en del textilprodukter och nu vill EU alltså gå vidare med att stoppa billiga varor från Kina att komma EU:s konsumenter till godo. Med stundtals rent påhittade argument vill EU-kommissionen få oss att tro att EU överlag inte gagnas av den öppna och fria konkurrensen med Kina.
Sanningen är förstås den motsatta – EU:s konsumenter skulle må bra av fortsatt öppenhet med Kina och tydliga frihandelsreformer i EU.
Tidigare kommentarer
|