Doharundan nära kollaps
2006-07-24 13:35

85 exempel på protektionism
2006-07-24 13:32

US Congress vs. Dubai Port's
2006-03-19 23:05

Tidigare nyheter

 

 
 
Om frihandel.nu

Frågor och svar om frihandeln

Globaliserings­motståndet

WTO och global frihandel

Argument för frihandel

Frihandelns historia

Rapporter och litteratur

Liten handelsordlista

Länkar

Första sidan



 
 
Skriv i din e-postadress om du vill ha information om när Frihandel.nu uppdateras

 

”Världshandel betyder världsfred. World Trade Center i New York hade ett större syfte än att bara erbjuda lokaler. World Trade Center är en levande symbol för människans engagemang för freden … World Trade Center representerar tron på mänskligheten, individens värdighet, vår tro på samarbete mellan människor, och genom samarbetet, möjligheten att uppnå storhet."

- Minoru Yamasaki, World Trade Centers chefarkitekt

 

Orättvis konkurrens

Ibland säger politiker att det är bra med frihandel, men att den måste ske på rättvisa villkor. Om något land t ex har mycket lägre kostnader för produktionen och lägre löner, så kommer de kunna sälja sina varor mycket billigare än svenska företag kan göra. Då blir konkurrensen inte rättvis.

Den amerikanske ekonomen Murray Rothbard sa en gång att om någon börjar tala om "rättvis konkurrens, "så är det dags att hålla ett skarpt öga på din plånbok, för den är på väg att bli länsad".

Sanningen är att vi bör välkomna "illojal" konkurrens av olika slag, därför att vi tjänar på den. Om jag producerar en vara för 10 kronor, och min granne pga lägre löner producerar den för 5 kronor, så tjänar jag 5 kronor på hennes illojala konkurrens. Genom att det kostar henne mindre att producera det än det kostar mig är det också bra för båda parter att hon producerar den och inte jag. En vara produceras till minsta kostnad, och det gynnar naturligtvis även den som köper den. Då är det klokaste att jag slutar producera varan, köper den billigt från annat håll, och i stället koncentrerar mina resurser på att producera det som jag gör relativt bättre.

Lika lite som det är statens uppgift att skydda företag i Stockholm från billigare konkurrenter i Linköping, lika lite är det statens uppgift att sätta konkurrensen över nationsgränserna ur spel.

Subventioner & dumping
Men tänk om ett annat land subventionerar sina företag, då blir det ju inte konkurrens på lika villkor? Det är i så fall elakt mot det landets skattebetalare, men bussigt mot våra konsumenter. Det betyder ju att ett annat land subventionerar billig konsumtion i Sverige. Det är inte en bra politik, men det finns ingen anledning för oss att skydda oss själva mot de billiga varor vi får av det.

Dessutom visar erfarenheten att den sortens priskrig sällan är framgångsrika. Konstgjord andning är ingen långsiktigt vinnande strategi, det kostar mer än det smakar för avsändaren.

Detsamma gäller dumpade priser. Dumping kallas det när ett annat lands företag antingen säljer sina varor här under produktionspriset, eller under marknadspriset i hemlandet. För svenska konsumenter är denna "dumping" en ren vinst, och det kan finnas högst rimliga skäl för företaget att sälja så pass billigt till Sverige. Företaget kan vara välbekant och pålitligt i sitt hemland, samtidigt som det är okänt och inte åtnjuter något förtroende här, då blir en prisdifferentiering nödvändig om de alls ska ha en chans att slå sig in på exportmarknaden.

Det är inte heller något skumt med att under en period sälja med förlust. Det kan vara nödvändigt under en utvecklingsperiod, eller under dåliga tider. Mängder av nya IT-företag, t ex Amazon, går med stora förluster under uppbyggnadsfasen. Men även gamla jättar, som General Motors och IBM bedrev verksamhet med enorma förluster i början av 1990-talet. Inga svenska politiker försöker hindra konsumenterna från att köpa "för billiga" varor från svenska företag. Varför skulle de hindra oss att göra sådana vinster från utländska företag?

Sanningen är att anti-dumpingåtgärder är ett medel för protektionistiska politiker att återinföra tullarna bakvägen. När de har gått med på att sänka de ordinarie tullarna kan de ta igen lite av det förlorade skyddet genom att anklaga försäljare av billiga cyklar och skjortor för att "dumpa" priserna.

Det bevisas av de ofta helt irrelevanta metoderna man använder för att avgöra om det pågår dumping. Brink Lindsey vid Center for Trade Policy Studies har gått igenom de amerikanska anti-dumpingsåtgärderna. Han fann att Handelsdepartementet oftast inte alls jämförde de påstått dumpade priserna med samma priser i företagets hemland, i stället jämförde de med de amerikanska priserna, varför de kan kalla all priskonkurrens för dumping. I de fall de jämförde med priserna i företagets hemland räknade de först bort alla priser som inte var högre än produktionskostnaden plus en viss vinstnivå. Resultatet var att de räknade ut jämförpriset genom att bortse från alla de lägsta priserna på marknaden.

Inte konstigt då att nästan alla utländska företag som sålde billigt kunde anklagas för att dumpa priserna. Lindsey granskade 107 fällande domar mot dumpade priser mellan 1995 och 1988, och upptäckte att bara 2 av dem byggde på en korrekt jämförelse mellan priset i USA och på hemmamarknaden. Avsikten var helt enkelt att hindra billig konkurrens.

Länkar
Bastiats historia om Robinson Crusoe som inte vill ha orättvis konkurrens.

Läs "Import är också bra"

Brink Lindseys artikel "Anti-dumping law is discriminatory"

Tillbaka