Doharundan nära kollaps
2006-07-24 13:35

85 exempel på protektionism
2006-07-24 13:32

US Congress vs. Dubai Port's
2006-03-19 23:05

Tidigare nyheter

 

 
 
Om frihandel.nu

Frågor och svar om frihandeln

Globaliserings­motståndet

WTO och global frihandel

Argument för frihandel

Frihandelns historia

Rapporter och litteratur

Liten handelsordlista

Länkar

Första sidan



 
 
Skriv i din e-postadress om du vill ha information om när Frihandel.nu uppdateras

 

”Världshandel betyder världsfred. World Trade Center i New York hade ett större syfte än att bara erbjuda lokaler. World Trade Center är en levande symbol för människans engagemang för freden … World Trade Center representerar tron på mänskligheten, individens värdighet, vår tro på samarbete mellan människor, och genom samarbetet, möjligheten att uppnå storhet."

- Minoru Yamasaki, World Trade Centers chefarkitekt

 

Frihandeln och miljön

Många miljövänner klagar över att frihandel är ett hot mot miljön. Det beror inte på att handel skulle skada miljön, utan snarare på att dessa miljövänner förespråkar en icke-materialistisk livsstil med lägre tillväxt och självförsörjning. Det stämmer att handeln har en tendens att öka välståndet och arbetsdelningen och därmed leder till att en sådan livsstil väljs bort av de flesta.

Men därmed inte sagt att naturen och människors hälsa hotas av frihandeln. Tvärtom är frihandeln bra för miljön, och som tidskriften The Economist har uttryckt det: "greens should love trade". Detta av två skäl:

1. Fri handel leder till att jordens resurser används så effektivt som möjligt. Varor och tjänster produceras på de platser där det är lämpligast och leder till mindre kostnader och resursförslitning. Det finns till exempel ingen anledning för stater i tredje världen att uppmuntra anläggandet av jordbruksmark i regnskogar. Djungeln lämpar sig dåligt för jordbruk. Det är bättre att grödorna produceras på bördiga marker, och importeras därifrån.

2. Fri handel sprider också välståndet. Handeln skapar tillväxt, och ger människor möjlighet att konsumera till priser de har råd att betala. Och när välståndet ökar, ökar också miljöengagemanget och möjligheterna att komma till rätta med de problem som finns. Det största miljöproblemet i dagens värld är fattigdom. Den som knappt har mat för dagen har inte möjlighet att bry sig om hur miljön ter sig, och även om man skulle göra det har man inte de ekonomiska resurserna att lösa miljöproblemen när de uppkommer.

Den kanske vanligaste miljörelaterade dödsorsaken i tredje världen är förgiftning av den dåliga luften vid inomhuseldning för matlagning, värme etc. Det är alltså fattigdomen och bristen på modern teknologi som är allra farligast ur miljösynpunkt.

Utvecklingen i sig leder också till en förändring av den ekonomiska strukturen: Gammal, smutsig industri, ersätts med mindre miljöskadlig informationsekonomi. Banker, konsultföretag och IT-byråer sliter inte på miljön lika mycket som gamla fabriker. Det bästa vi kan göra för u-länderna är att se till att de inte stannar på nuvarande ekonomiska utvecklingsnivå, utan att de tar sig vidare till nästa steg.

Det talas mycket om att frihandel skulle leda till en kapplöpning mot botten, så att länder sänker sina miljökrav för att ha råd att konkurrera. Denna hypotes har ingen motsvarighet i verkligheten. Miljövännerna har heller inga exempel på att något land har lättat upp sina miljökrav, allra minst pga handel. Tvärtom är det de länder som har fått in en fot på världsmarknaden som också oftast höjer sina krav på god miljö.

Subventioner
Däremot har miljövännerna en klar poäng i att politiker ofta snedvrider marknaden med subventioner och bidrag, så att det inte är den resurseffektivaste produktionen som segrar i konkurrensen. Därför bör vi avskaffa subventionerna till gynnade branscher. Viktigast är att avskaffa jordbrukssubventionerna, eftersom de har så negativa effekter för miljön. Stöd till jordbruket leder till att mer mark än nödvändigt odlas upp, och till att den mark som brukas överutnyttjas genom exempelvis övergödning.

EU lägger i dag ner ungefär halva budgeten på den gemensamma jordbrukspolitiken. Det samlade jordbruksstödet i världen uppgick 1998 till över 362 miljarder dollar. EU svarade för drygt 142 miljarder dollar, och USA för mer än 101 miljarder dollar.

Även inom fiskerinäringen finns omfattande statliga subventioner, som skapar orättvisor och som dessutom leder till utfiskning av världshaven. Det samlade stödet beräknas uppgå till omkring 54 miljarder dollar.

WTO och miljön
Det finns inget i själva frihandeln som hindrar att ett land lägger på hårda miljökrav och mer skatter på miljöfarliga produkter och verksamheter, så länge de tillämpas lika på inhemska och utländska företag. Om det finns miljöproblem bör de lösas genom att man angriper problemet, inte genom att angripa handeln, som har så gynnsamma effekter för välståndet och miljön. Dessutom har WTO varken kompetens eller legitimitet att bestämma vilken miljöpolitik som ska råda, handel och miljö är frågor som bör hållas isär.

Anledningen till att frihandeln plötsligt kopplades ihop med miljöfrågan är att internationella regelverk som WTO och GATT har fått rollen att agera domare i handelskonflikter. När de har givit klartecken för handelsutbyte har de därför naturligen hamnat i blickfånget för miljövänner, som har velat hindra vissa varor av miljöskäl.

Ett omtalat exempel var när dåvarande frihandelsorganisationen GATT i början av 1990-talet förbjöd USA att hindra import av mexikansk tonfisk, eftersom delar av den verksamheten drabbar delfiner som fastnar i näten. GATT hade inget att invända mot den amerikanska statens intresse att skydda delfinerna, men vände sig emot att den skyddade amerikansk fiskindustri genom diskriminerande handelssanktioner mot Mexico.

Att rika länder som USA använder handelspolitiken på detta vis för att tvinga fattigare länder att anpassa sig till deras värderingar är inte oproblematiskt. I praktiken blir det ofta ett sätt att återinföra protektionismen bakvägen. För att lösa problem som t ex delfinfarligt fiske är det betydligt bättre, och mindre förödande för handeln, att utnyttja sig av märkning, som GATT också föreslog. Idag står det mycket riktigt på vissa tonfiskburkar att de är delfinsäkra, varför konsumenterna själva kan välja produkter som har framställts på det vis de själva sympatiserar med. Och detta utan att använda handelskrig som vapen.

Tillbaka

Köp osvenskt – för miljöns skull