US Congress vs. Dubai Port's
2006-03-19 23:05

Vad hände i Hong Kong?
2006-03-19 23:04

Tjänstedirektivet minskar handelskrångel
2006-02-06 19:28

Tidigare nyheter

 

 
 
Om frihandel.nu

Frågor och svar om frihandeln

Globaliserings­motståndet

WTO och global frihandel

Argument för frihandel

Frihandelns historia

Rapporter och litteratur

Liten handelsordlista

Länkar

Första sidan



 
 
Skriv i din e-postadress om du vill ha information om när Frihandel.nu uppdateras

 

”Världshandel betyder världsfred. World Trade Center i New York hade ett större syfte än att bara erbjuda lokaler. World Trade Center är en levande symbol för människans engagemang för freden … World Trade Center representerar tron på mänskligheten, individens värdighet, vår tro på samarbete mellan människor, och genom samarbetet, möjligheten att uppnå storhet."

- Minoru Yamasaki, World Trade Centers chefarkitekt

 

Därför har Attac fel

Nu har Attac Sverige startat, den svenska varianten av den franska antiglobaliseringsrörelsen. Själva utmålar de sig som tredje världens vänner. Framför allt tycks det vara utpräglade anti-kapitalister som utgör rörelsen, ofta unga vänsterpartister och övervintrade 68:or. Men om man är övertygad om att det är demokrati, frihet, marknadsekonomi och frihandel som kan skapa utveckling och minska fattigdomen världen över, finns det all anledning att vara misstänksam mot denna rörelse. Sedan 1960-talet har inkomsterna i u-länderna tredubblats, andelen hungrande i världen har mer än halverats från 37 till 18 procent, livslängden i tredje världen har ökat från 46 till 64 år och barnadödligheten har halverats. För att påskynda den processen behöver världen liberalare ekonomier, mer företagande, ökad handel över gränserna och fri rörlighet även för människor och idéer.

Det vore tragiskt om Attac missbrukar många idealistiska människors engagemang till att kämpa för idéer som leder till motsatsen. Slutenhet, tullmurar och socialism skulle riskera att vända den gynnsamma utvecklingen, tillbaka till fattigdom och stagnation. Här följer några av Attac-rörelsens viktigaste frågor, och orsakerna en globaliseringsvän har till att vara skeptisk mot dem. Detta handlar om den globala Attac-rörelsens åsikter. Exakt vad Attac Sverige kommer att föra fram är det för tidigt att säga, men enligt deras uppgifter har hela rörelsen gemensamma åsikter och bara tyngdpunkten kan skilja mellan olika länder.

1. Protektionism

2. Förbud mot pensionsinvesteringar

3. Skuldavskrivning

4. Tobinskatt

5. Avskaffande av skatteparadisen

6. Förbud mot genteknik

7. Våldet

 

1. Protektionism
Attac vill fortsätta att hindra tredje världen från att handla fritt med den rika världen, trots att ökad handel har visat sig vara det effektivaste sättet att utveckla ekonomier och bekämpa fattigdom. I sin internationella plattform (extern länk) förklarar Attac att de ska bekämpa de krafter som "öppet" driver ett "frihandelskorståg", som bl a vill "rasera den gemensamma "jordbrukspolitiken", dvs "Common Agricultural Policy, CAP, med dess jordbrukssubventioner och jordbrukstullar mot tredje världen. Dessa hindrar u-länderna från att exportera till oss, och leder till uteblivna inkomster för dessa länder på ca 20 miljarder dollar per år, motsvarande ca 40 procent av den totala u-hjälpen.( extern länk)

Attac var en av de ledande organisationer som ville avbryta Världshandelsorganisationen, WTO:s förhandlingar i Seattle i slutet av 1999. Detta trots att u-länderna ville ha utsträckt frihandel. En sänkning av tullarna på industrivaror med knappt hälften hade enligt forskarna Thomas W Hertel & Will Martin givit vinster på ca 70 miljarder dollar per år för hela världen. Huvuddelen av vinsterna, ca 75 procent hade gått till u-länderna ( extern länk). Egyptens ekonomiminister Youssef Boutros-Ghali konstaterade att demonstranterna, Attac m fl i Seattle inte representerade u-länderna: "Sanningen är att majoriteten av världens befolkning var inne i konferenshallen i Seattle, inte utanför". De utanför ville "rädda utvecklingsländerna - från utvecklingen", som Mexikos tidigare president Ernesto Zedillo uttryckte det.

När Attacs franske ordförande Bernard Cassen var i Visby förra sommaren och presenterade organisationen förklarade han att fransmän ska köpa franska varor i stället för asiatiska bilar och sydamerikanskt kött. Det är en typisk fransk protektionism, och risken finns att Attac försöker sprida den i Sverige. Hittills har de tonat ned detta budskap, eftersom de vet att svenskar är mycket internationalistiska och frihandelsvänliga, men varje gång man talar med en Attacanhängare märker man deras skepsis mot handel, och de har inte på något vis tagit avstånd från franska Attacs åsikter.

En del svenska Attac-anhängares protektionism yttrar sig i att de tycker att u-länderna ska behålla sina tullar, för att skydda sina industrier. Men då glömmer de att det är precis den politik som de flesta u-länder har fört, och den ledde till att en liten klick storbolag och makthavare kunde berika sig bakom skyddande murar, medan landets fattiga drabbades av högre priser på de varor de behövde, och blev beroende av de lokala makthavarna. Resultatet blev stor ojämlikhet.

Dessutom pågår ett u-lands mesta handel med andra u-länder, vilket innebär att deras tullmurar blir ett hot mot andra fattiga länders utveckling. Ungefär 70 procent av de tullar som u-länder tvingas betala är resta av andra u-länder. Det är en stor vinst för ineffektiva industrier som inte kan producera bra och billigt, men det hindrar effektiva industrier från att utvecklas i dessa länder, och leder till att fattiga konsumenter blir ännu fattigare. Det kanske kan låta solidariskt att säga att vi ska "låta tredje världen behålla sina tullar", men det betyder egentligen att vi ska "låta tredje världens makthavare fortsätta att förbjuda sina folk att handla där de själva vill".

2. Förbud mot pensionsinvesteringar
Attac vill förbjuda oss att investera våra pensionspengar på aktiemarknaden. Det betyder att premiepensionen, som innebär att svenskar får satsa blygsamma 2,5 procentenheter i aktiefonder, skulle förbjudas. Inte ens om man vill ska man alltså få investera någon del av sina pengar på egen hand. Attac tycks längta tillbaka till ATP-systemet, då staten knappt gav någon avkastning alls på våra pensionspengar, och därför gav de gamla en pension som var många gånger mindre än de kunde ha fått genom aktieinvesteringar.

Om förbudet verkställdes i global skala skulle fattigare länder också hindras att få tillgång till mycket av det kapital och de investeringar som de så väl behöver. Investeringar i fattiga länder är ofta riskabla och lockar sällan enskilda investerare, men risken kan tas om den fördelas i större aktiefonder. Men det är just dessa aktiefonder som Attac vill komma åt och dränera på pengar. Att låsa in våra pensionspengar i de rika länderna är en märklig internationell solidaritetshandlig. Den största delen av det internationella kapital som Attac förfasar sig över kommer från sparare som på det viset försöker få en så god ålderdom som möjligt. Kanske är Attac oroliga över pensionsinvesteringar för att det är det tydligaste tecknet på att marknaden är vi allihopa?

3. Skuldavskrivning
Ett av Attacs viktigaste krav är omedelbar skuldavskrivning för tredje världen. De menar att tusentals människor dör varje dag i u-länderna därför att dessa länder tvingas betala tillbaka räntor och lån till den rika världen, särskilt Internationella Valutafonden, IMF. Dessa pengar hade annars kunnat gå till mediciner och mat, menar Attac. Oavsett vad man tycker om skuldavskrivning måste man konstatera att detta är fel. Faktum är att de länder som har stora skulder till IMF får mer pengar varje år i form av bistånd och u-hjälp än de betalar varje år, närmare dubbelt så mycket.(se extern länk, s 201f)

Men det finns goda argument för skuldavskrivning ändå. Det är inte rimligt att diktatorer tar upp stora lån som aldrig kommer folket till del, och sedan, efter demokratiseringen, får den demokratiska regeringen och befolkningen betala tillbaka dessa pengar. Om IMF och Världsbanken lånar ut pengarna borde de få stå för kostnaden för riskabel utlåning, och har därför en skyldighet att skriva av skulder. Men det kan inte göras som Attac anser, omedelbart till alla. För det innebär ju att även krigiska och korrupta diktatorer skulle omfattas, och att Västvärlden därmed har skickat ännu mer pengar ned i deras fickor och till krigsmateriel osv. Därför bör vi parallellt med skuldavskrivning ställa krav på demokrati och verkliga reformer. Men sådana krav är Attac emot.

4. Tobinskatt
Attacs huvudnummer är att man bör införa en sk "Tobinskatt", uppkallad efter den nobelprisbelönade ekonomen James Tobin, som först föreslog den. Det är en låg skatt på 0,05 - 0,25 procent av all växling av valutor. Tanken är att den ska minska den spekulation över gränserna som skapar svängningar och riskerar att få hela ekonomier i gungning. Tanken är att skatten ska ge intäkter på kanske 100 miljarder dollar om året, som kan användas till att bl a hjälpa tredje världen.

Det här låter ju utmärkt. En skatt som i sig minskar stora problem, och som dessutom ger enorma intäkter. Varför har ingen realiserat det tidigare? Därför att det inte är så klipskt som det låter. Det troliga är i stället att den skulle hota den nödvändiga kapitalmarknaden, utan att minska riskerna för ekonomiska kriser. Hinder för kapitalets rörlighet låser in kapital där det redan finns, dvs i de rika länderna, och tredje världen blir förloraren. Tobinskatten står i den ekonomiska nationalismens tjänst.

Skatter på transaktioner innebär en ökad kostnad för dessa, och ökad försiktighet med dem. Det blir helt enkelt dyrare att investera någon annanstans än innanför de egna gränserna. Och de sammanlagda kostnaderna för en investering kan bli långt högre än den låga avgiften antyder. Det beror på att den tas ut varje gång en transaktion sker, och när företag och placerare investerar i ett projekt i ett annat land innebär det i allmänhet inte bara en enda transaktion, utan rader av dem. Man satsar en del resurser, tar tillbaka en del i vinster, ökar investeringen om det blir lyckad, för över en del intäkter till andra delar av verksamheten i andra länder, osv. Resultatet blir att man måste betala väldiga summor i Tobinskatt. Så stora att man allra helst gör affärer i den egna valutan, i det egna området. Det gör att andra länder får sämre tillgång till kapital, och därmed mindre investeringar och högre räntor.

Men Attac hävdar att skatten är ett sätt att komma åt spekulation i valutor. Men även optioner och finansiella instrument, som de betraktar som ren spekulation, är nödvändiga för att investeringarna ska fungera. Företag köper sådana för att de behöver koncentrera sig på sin produktion, i stället för att behöva spekulera i vad valutan eller priset kommer att stå i några veckor eller månader senare, när de väl ska göra affär. Risken övertas i stället av dem som är bäst på att beräkna framtiden och är mest riskbenägna, dvs "spekulanterna". Att det finns en stor andrahandsmarknad, att man kan handla med dessa fram och tillbaka nästan omedelbart, garanterar att de kan omfördela riskerna så fort de behöver. Allt detta gör att försäkringen blir så billig som möjligt för företagen. De kan alltså investera trots risker.

En Tobinskatt skulle göra det dyrare att omfördela risker på detta sätt, och därmed minska omsättningen. Investerare blir då mindre riskbenägna och låntagare får betala mer för sina lån. Det senaste decenniet har u-länderna fått en fjärdedel av alla utländska direktinvesteringar. Risken finns att det skulle minska dramatiskt med en sådan skatt.

Men kan inte Tobinskatten hindra valutakriser? Knappast. Den skulle bara ge en låg kostnad som hindrade det vardagliga handlandet. Men spekulanter som inser att de har enorma summor att tjäna på att knäcka en valuta (som under det svenska kronförsvaret 1992) eller på att snabbt dra sig ur ett område (som under Asienkrisen 1997) kommer inte att låta sig hindras av en minimal skatt. Den lilla skatt som är tillräcklig för att störa kapitalmarknadernas vardagliga, sunda funktion skulle inte på långt när vara tillräcklig för att hindra dessa kriser. Dessutom är det så att den stora omsättningen på valutamarknaden gör att risken minskar för tillfälliga bristsituationer, och skeva prissättningar. Därför minskar den fria valutamarknaden förekomsten av häftiga kursrörelser, något som Tobinskatten paradoxalt nog skulle kunna öka när den minskar likviditeten på valutamarknaden.

En helt annan, men inte helt oviktig invändning, är att denna Tobinskatt inte skulle kunna genomföras i praktiken, då det kräver enighet mellan världens länder, annars flyr kapitalet till länder som inte tillämpar den. Attac väljer alltså orealistiska utopier i stället för det som verkligen kan göras för att undvika valutakriser. Det är bl a att ha demokratiskt och icke-korrumperat styre, sunda ekonomier utan inflation och budgetunderskott, att ha insyn och öppenhet i det finansiella systemet - och allra särskilt - avveckla de reglerade växelkurserna, som Attacs favorit James Tobin själv har pekat ut som huvudorsaken till Asienkrisen och liknande valutakriser. Själv tror Tobin inte att en Tobinskatt hade hindrat Asienkrisen, vilket Attac ofta hävdar.

Om vi övertygade om att en överföring av 100 miljarder dollar till u-länderna skulle skapa utveckling bör vi fråga varför vi inte kan skaffa de intäkter genom att öka frihandeln för dessa länder, avveckla EU:s jordbrukspolitik som motarbetar deras jordbruk, höja u-hjälpen, eller instifta en global miljöavgift (alla nedsmutsande fabriker kan inte flytta till ett litet skatteparadis, vilket allt kapital kan, som DN:s chefredaktör Anders Johnson har uttryckt det). Varför ska vi nödvändigtvis skaffa intäkterna genom att sabotera kapitalmarknaden? Det blir begripligt bara om man är övertygad socialist och medvetet vill sabotera systemet med investeringar och marknadstransaktioner.

5. Avskaffande av skatteparadisen
Attac vill avskaffa "skatteparadisen", dvs det faktum att små stater håller låga eller inga skatter och därmed drar till sig kapital från omvärlden. Detta ska ske genom att dessa länder försätts i blockad och inte tillåts ha ekonomiskt utbyte med resten av världen, om de inte höjer sina skatter och accepterar t ex EU:s regler.

Frågan är hur detta går ihop med Attacs programförklaring, där de säger sig "motsätta sig varje ytterligare uppgivande av staternas suveränitet"( extern länk). Å ena sidan förklarar Attac att stater inte på något vis ska påverkas av omvärlden till att omforma sin politik i liberal riktning av Världshandelsorganisationen och IMF. Å andra sidan vill de tvinga länder att höja sina skatter för att de ska tillåtas att ha något ekonomiskt utbyte alls med resten av världen. Det går inte ihop. Slutsatsen verkar vara att det är helt okej att tvinga länder att anpassa sin politik, men bara åt det håll som Attac vill.

Det skulle dessutom innebära att man i praktiken slog sönder förutsättningen för vissa små staters ekonomi. Det finns ingen anledning för stora företag och investerare att bry sig om små inklämda länder som Luxemburg eller Liechtenstein när de några kilometer i ett annat väderstreck får tillgång till långt större marknader. För att överleva måste dessa länder erbjuda institutionella fördelar som de andra inte har, t ex just skattefrihet.

Frågan är varför vi skulle ha rätt att tvinga andra länder att höja sina skatter. Skatter är till för att finansiera ett lands offentliga utgifter, inte att göra andra stater nöjda. Om medborgarna har kommit fram till att skatten och utgifterna ska ligga på en viss nivå borde inte andra länder ha någon rätt att lägga sig i det. Det är att förkasta den demokrati som Attac påstår sig måna om. Varför skulle t ex ett fattigt u-land förbjudas från att konkurrera med hjälp av låga skatter? En majoritet av de länder som räknas som "skatteparadis" (20 av 35) är u-länder. Vad ska vi göra om Indien och Kina på sikt väljer ett lågskattesystem? Ska EU försätta dem i bojkott tills de anpassar sig? Eller ska de kunna tvinga EU att anpassa våra skatter, eftersom de är många fler än vi?

6. Förbud mot genteknik
Attac vill förbjuda genmodifierade livsmedel, dvs växter och djur. Det innebär att en av de mest lovande möjligheterna att öka tillgången på mat i världen skulle förbjudas. Genmodifiering kan användas till att öka jordbruksavkastning så att vi kan spara mer jord och ge grödor insektsresistens, så att vi kan använda mindre bekämpningsmedel. Maten kan göras näringsrikare och framför allt kan det ge lösningen på världens hungerproblem. Det gäller inte bara ökad avkastning, utan också försök att ta fram grödor som klarar torka och mindre bevattning. Det finns också redan idag ett "gyllene ris" som har berikats med järn och A-vitamin, vilket om det fungerar i stor skala kan bekämpa allvarliga bristsjukdomar i tredje världen. Flera miljoner dör varje år pga A-vitaminbrist och en halv miljon barn blir blinda av det varje år. En femtedel av alla kvinnor som dör i samband med graviditeter gör det pga järnbrist. Detta skulle kunna hindras genom genmodifiering.( extern länk)

Den fantastiska utveckling som gentekniken kan leda till säger Attac nej till. De nöjer sig inte ens med hårda säkerhetskrav, de vill ha ett totalförbud. Möjligen finns här traditionella protektionistiska intressen, man vill inte ha hårdare konkurrens från nya grödor, men också en allmän oro för teknik och vetenskap. Då bör man inte glömma att det inte är något nytt att människan korsar olika anlag. Hela mänsklighetens jordbruk bygger på förändring av naturen, och att vi väljer ut bra exemplar av växter och djur som vi sedan korsar för att få fram än lämpligare exemplar. Det var så, genom att ingripa och förändra sin omgivning, som människan en gång lämnade grottstadiet bakom sig och på samma sätt kan vi också lösa det återstående fattigdomsproblemet. Det nya med dagens genteknik är att den kan genomföras under ordnade förhållanden i säker laboratoriemiljö i stället för i slumpmässiga storskaleförsök i naturen.

7. Våldet
En av Attacs mest berömda företrädare är den franske bonden José Bové, och hans berömmelse bygger på att han har saboterat genmodifierade grödor och en McDonaldsrestaurang. För det har han hyllats som en hjälte av franska Attac. Attac har också figurerat i rader av demonstrationer som man har varit medveten om skulle leda till våld. Under demonstrationerna mot Världsbanken och IMF i Prag år 2000 lät man dela in alla grupper i det samlande demonstrationståget efter den grad av våld man tänkte använda. I det blå tåget gick de som tänkte angripa poliser, i det rosa tåget de som "bara" tänkte blockera de demokratiska mötena mellan världens politiker - inklusive svenska Attac. De var alltså helt medvetna om vad som skulle ske.

Efter skarp kritik i media mot Attacs våldsamheter har svenska Attac tvingats intyga att de inte tänker använda våld mot människor. Det är ett välkommet besked, men knappast lugnande. Flera av deras företrädare tycks sväva på målet om var gränsen går för våld och sabotage. Styrelsemedlemmen America Vera-Zavala förklarade i Expressen 1 december 2000 att hon inte själv skulle försöka hindra EU-kommissionens ordförande att komma till sitt möte, men fortsätter: "Men jag kan inte fördöma sådana aktioner. Det är bara genom att skrika högt som man kan påverka människor som världsbankschefen och EU-kommissionärer, som kan få dem att börja lyssna." Det kan alltså vara okej att förstöra demokratiska möten, om man får uppmärksamhet genom det. Samtidigt som Attac säger sig vara anhängare av någon slags global demokrati tycker de att det kan vara rätt att sabotera de demokratiska möten som bygger på och utsträcker internationellt samarbete.

En av svenska Attacs initiativtagare, Andreas Foller, fick i Ekots lördagsintervju 30 september frågan om han liksom Bové tycker att man får förstöra privat egendom. Svaret var glidande:

"- Min privata syn är att egendom som är till för att skada andra människor som t ex vapen eller jaktflygplan osv det måste man kunna oskadliggöra - om man gör det symboliskt och om man är beredd att ta sitt straff.

- Var hamnar en McDonaldsrestaurang i det sammanhanget?

- Ja, nej, Jag lämnar faktiskt den frågan till José Bové och alla andra. Jag skulle inte gå in och förstöra."

- Men eftersom du nu är i färd med att försöka bilda Attac i Sverige. Vad är det för metoder som ni tänker använda? Var hamnar McDonaldsrestaurangerna i ert arbete?

- Det kan jag inte svara på. Jag är en av hundratals människor som håller på med det här...

- Men om du själv fick bestämma?

- Om jag fick bestämma själv så skulle jag nog vara på den flanken som sade att vi lämnar McDonald's till dess kunder."(Intervjun finns på extern )

Foller slår alltså fast grundprincipen att man får förstöra egendom, men undviker att svara om det gäller även McDonald's, och vill inte ens svara på om Attac kommer att ge sig på dem eller ej. Själv skulle han inte göra det, men han tar inte avstånd från dem som gör det, och antyder att det finns en flank inom Attac som menar att man ska sabotera restauranger.

Attacs avståndstagande från våld mot människor förvandlas till knappt halvhjärtade invändningar när det i stället handlar om att hindra mötesdeltagare från att komma fram och att förstöra privat egendom. Det är uppenbart att svenska Attac, även om de kanske inte själva är våldsamma, gör uttalanden som gör att potentiella våldsverkare kan känna sig hemma i organisationen. Därmed tar man på sig ett väldigt ansvar för det våld som kan komma att utövas i samband med kommande demonstrationer i Sverige. Och i så fall är man ansvarig för att delar av den politiska kulturen lämnar samtalsnivån och börjar föras med handgripligheter på gatan.


Text: Johan Norberg

Länkar till Attac:

Internationella Attac

Attac Sverige